9 mars 2019

Cosmos, del 1

Hej! Vad roligt att du besöker min blogg! Kanske du är här för att du är nyfiken på min senaste konstkvilt? Den har titeln Cosmos, vilket är både det latinska namnet på blomman rosenskära och en annan benämning för vårt universum.



Det har varit en lång process att skapa den här kvilten, och från första början bestämde jag att jag skulle vara öppen med hur jag arbetar så att den som var intresserad kunde följa mig på Instagram och Facebook för att i realtid se hur saker och ting utvecklades. Regelbundna inlägg på sociala medier fungerade också som en dagbok för mig personligen och var något som sporrade mig i arbetet.

Jag har beslutat mig för att skriva en serie blogginlägg om hela processen som en sammanfattning som knyter ihop alltsammans både för dem som har följt mig från första början och dem som har anslutit sig senare, liksom för mig själv personligen. Det här första inlägget handlar om bakgrundshistorien, inspirationen, min filosofi när det gäller mitt kreativa arbete och de första arbetsfaserna, där jag färgade de material som jag skulle använda. Följande inlägg kommer att handla om design, maskinkviltning och kreativ handkviltning.

Det var den 2 augusti 2018 som jag beslöt mig för att skapa den här kvilten, vilket betyder att det tog mig ungefär 7 månader att få den klar, eller 5 månader om vi ignorerar de 2 månader då jag behövde en paus och gjorde andra saker. Men processen hade börjat i mitt huvud länge innan jag rent konkret kom till skott.

För cirka 1,5 år sedan kom stjärnskådning och astronomi in i mitt liv på ett mera strukturerat sätt än tidigare och när det blev sommar tänkte jag att det skulle vara kul med rosenskära (”cosmos”) på balkongen. Jag älskade de eleganta, långa och smala stjälkarna och det tog inte länge innan skissboken kom fram. Och så började en idé tyst växa till sig i mitt huvud: en kvilt med både blomman cosmos och kosmos, vårt universum.


Och så, flera veckor senare, sent en kväll precis när jag skulle somna var det som om någon hade tryckt på en knapp i skallen på mig och jag hoppade ur sängen och krafsade ner en grov skiss med idéer. När jag ser på den skissen nu liknar det inte så värst mycket den färdiga kvilten, men det här är hur min process ofta startar: med en röra av klotter på närmaste papperslapp.


När jag skapar en konstkvilt tycker jag om att färga mina egna tyger, eftersom det ger mig kreativ frihet att göra vad jag själv vill. Jag är inte begränsad av det som finns i butikerna, endast av mina egna färdigheter, och färdigheter kan man lära sig. Faktum är att min kreativa process drivs i hög grad av min vilja att lära mig nya färdigheter och få ny kunskap. Jag älskar att lära mig nya saker.

Så jag började med att experimentera med isfärgning och reaktivfärger eftersom jag ville få ett mjukt och organiskt mönster i det område som skulle bli en nebulosa (eller djuprymdsobjekt ACL 1, som jag kallade det; en skämtsam hänvisning till det katalogiseringssystem som astronomerna använder). Det här var enklare sagt än gjort med den färg jag använde. Det tog mig 4 försök att få ett resultat jag var nöjd med, och bara genom att skippa isen och köra med gammal välbeprövad färgning i burk.



Nästa steg var att bestämma nebulosans form. Jag började med att klippa ut papper i ungefär den storlek och form som jag ville att blommorna skulle ha och arrangera dem på tyget. Jag märkte ut nebulosans yttre gränser, först med snöre och sedan med tråckelstygn, som skulle hjälpa mig i följande steg när jag skulle överfärga bakgrunden med svart färg.

När det var dags för den svarta färgen gjorde jag färgningsvätskan först tjockare så att jag hade bättre kontroll över vart den hamnade. Jag använde både en pensel och mitt finger (med handskar på!) för att breda ut färgen. Jag tog bort tråckelstygnen mot slutet för att vara säker på att de inte skulle lämna märken.


Sedan lät jag allt torka innan jag ångfixerade färgen i en hemgjord ångkammare. (Instruktioner för hur man kan tillverka sin egen ångkammare finns i den här boken av C. Soderlund & M. Testa.)


Efter att ha tvättat och torkat tyget använde jag uttunnad vit textilfärg för att stänka stjärnor över hela ytan. Det här är en av mina favoritsysselsättningar: det är magiskt att se hur lite vita färgstänk kan omvandla en yta till ett stjärnlandskap.


Sedan var det dags att skapa fodertyget. När det handlar om en konstkvilt föredrar jag att också färga fodertyget själv, eftersom jag ser det som en del av helheten. Jag bestämde mig för att pröva isfärgning en sista gång. Det fungerade inte. Men trots att jag betraktade tyget som ett misslyckande beslöt jag mig i alla fall för att använda det, och nu efteråt är jag glad att jag gjorde det. I och med att färgen är så blek betyder det att sömmarna syns desto bättre på baksidan av kvilten. Jag hade tidigt bestämt att sömnaden i stort sett skulle vara ton i ton med bakgrundstyget, vilket betyder att mycket av mitt hårda arbete knappt syns om man inte går riktigt nära kvilten. Men baksidan vittnar om vad jag har gjort.


Slutligen bestämde jag mig också för att färga matchande broderitrådar. Delvis för att jag ville testa att färga mina egna trådar och delvis för att det säkerställde att trådarna skulle matcha tyget perfekt.


Det var allt för denna gång. Nästa gång kommer jag att prata om hur jag designade blommorna och färdigställde tyget till kviltens framsida. Tack för besöket! Hoppas att vi ses igen när det är dags för nästa del av historien.


2 kommentarer:

  1. Det var intressant att läsa om hur du har tänkt och gjort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det var roligt att höra! :-)

      Radera