23 mars 2019

Cosmos, del 3

Välkommen tillbaka till del 3 av historien bakom Cosmos! I dag ska jag berätta om maskinkviltningsfasen.

Efter att jag hade sammanställt tyget till kviltens framsida var det dags att fundera på hur jag skulle kvilta arbetet. Svaret var inte självklart, så jag bestämde mig för att låta frågan om hur jag skulle kvilta bakgrunden mogna medan jag koncentrerade mig på blommorna. Jag visste att jag ville ha tjockare och tunnare linjer i blommorna, för det är något jag tycker om när jag tecknar med tusch på papper, och frågan var om jag enbart skulle använda maskinsömnad (det snabbare sättet) eller en kombination av maskin- och handsömnad (det lååångsamma sättet). Så jag sydde upp ett par provlappar som stöd för beslutet.



Det blev snabbt klart att jag föredrog en kombination av maskin- och handsömnad. Dels för att det skulle kräva många varv av maskinsömmar för att skapa den kontrast mellan tjocka och tunna linjer som jag var ute efter, vilket skulle medföra en risk för att tyget skulle rynka sig. Dels för att handsömnad skapar liv i en yta på ett sätt som maskinsömnad inte kan efterhärma. Så jag gjorde mig beredd på att det skulle krävas starka sittmuskler.



Trots att jag planerade att sy blomstjälkarna för hand, maskinsydde jag dem också för att stabilisera lagren före handsömnaden. Och eftersom stjälkarna bildade en fläta gick det inte att undvika att det blev många ställen där jag fick ta av tråden och börja på nytt på ett annat ställe. Jag föredrar vanligen att knyta ihop trådändorna och gömma knuten inne i kvilten eftersom det ser snyggare ut, så det blev en hel del trådändor att åtgärda. I efterskott konstaterade jag att det i alla fall skulle ha varit klokare att bara fästa med några stygn på stället och klippa av trådändorna, eftersom de stygnen ändå skulle ha gömts under handsömnaden senare. Man lär sig hela tiden.


När maskinsömnaden på blommorna var klar var det dags att på allvar börja tänka på bakgrunden.

Det som fick mig att skrapa mig i huvudet när det gällde bakgrunden var alla stjärnor som var utspridda över hela tyget. Jag ville inte ha ett heltäckande utfyllnadsmönster med sömmar tvärs över stjärnorna. Jag behövde hitta på något annat. Jag ville också ha något meningsfullt som kompletterade kviltens tema. Så varför inte använda matematiska symboler eller ekvationer till kviltningen? Jag traskade iväg till biblioteket, lånade en bok om astronomi och började leta efter något som kändes rätt. Och det som kändes rätt var Jeansmassa.


En nebulosa är ett enormt moln av stoft och gas ute i rymden, och det finns en kritisk punkt för då det yttre trycket på molnet blir för högt och molnet kollapsar, börjar dra ihop sig och stjärnor nybildas: Jeansmassa eller Jeansinstabilitet (uppkallat efter astronomen James Jeans) beskriver detta tillstånd. Det här var perfekt. Det fanns olika formler att välja mellan och jag valde några som jag kände skulle fungera för kviltningen.


Återigen (ingen större överraskning här…) var det ganska knepigt att hitta en komposition som var både praktisk och tilltalande utan att jag tog mig alltför stora konstnärliga friheter med ekvationerna. Det hade varit enklare om allt bara var uppställt i nätta små rader och inte skulle ha hoppat upp och ner så mycket. Med det är livet i ett nötskal, inte sant?



När jag skulle kvilta ekvationerna tog jag hjälp av metoden med att sy genom silkespapper, som är ypperlig när man har komplicerade motiv. Med silkespapper behöver man inte överföra några markeringar till tyget och sömmen är snygg och prydlig när man avlägsnar pappret.


Se mig avlägsna silkespappret (på Instagram). Ett favoritmoment!

Innan man tar bort pappret behöver man emellertid fästa alla trådändor för att skydda sömmen. Jag brukar trä alla ändor till baksidan, knyta ihop dem och gömma knuten inne i kvilten.


(på Instagram) 
Hörde du hur jag suckade? Det här är inte mitt favorimoment.

Och efter vansinnigt mycket sömnad och hopknytande av trådändor var maskinsömnaden äntligen klar!





Och det var allt för del 3. Nästa del, som är den sista delen, handlar om handsömnaden. Hoppas vi ses igen då!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar