Jag förstår inte hur det kan ha tagit mig så här länge att sätta mig ner och skriva ett blogginlägg om en kvilt som jag blev klar med i juli i fjol. I synnerhet eftersom ämnet är den astrokvilt som är min personliga favorit såhär långt. Eller kanske det är just därför: den betyder så mycket för mig att jag blev blockerad. Eller så är det pandemin och det att den drog mattan under fötterna på mig och gjorde mig så trött och vilsen. Det är troligen båda de här orsakerna och några till…
På min projektsida kan du följa hur arbetet med kvilten framskred steg för steg så jag kommer inte att prata om det här. I stället vill jag prata om symbolismen i kvilten och vad kvilten betyder för mig.
Titeln är ”Universum inom oss”, och det anspelar på både hjärnan inne i vårt huvud och den kosmiska väven som består av alla galaxer i universum
Första gången jag såg en bild av den kosmiska väven blev jag först helt tagen, och sedan drog jag en parallell till det neurala nätverket i vår hjärna. Bägge är förunderliga. Vår hjärna har förmåga att bearbeta enorma mängder information både medvetet och omedvetet, och när det gäller fantasi finns det knappt några gränser. Vi kan drömma ihop ett helt universum i vårt huvud.
Så vad är den kosmiska väven? Den kosmiska väven är namnet på universums struktur. De hundratals miljarder galaxer som finns i det observerbara universum är inte utspridda slumpmässigt, utan hålls ihop av gravitationen i grupper, hopar och superhopar som, i sin tur, bildar trådar av galaxer med gigantiska tomrum emellan. Om du zoomar ut tillräckligt långt ser den här strukturen ut som en väv, eller snarare svamp, där allt hänger ihop. Tanken smyger sig på: finns det ett kosmiskt medvetande? Är det här universums hjärna? Här nuddar astronomin filosofi och andlighet.
Den kosmiska väven (bilden är från Wikimedia Commons)
Jag blir djupt rörd av den kosmiska väven och hur hela universum hänger samman, och att jag är en medveten del av allt detta. Det rör mig faktiskt till tårar, eftersom det är så vackert och enormt. Det här är orsaken till att jag valde att ta med mig själv i kvilten. Kvinnoprofilen är mitt ansikte. Den kosmiska väven har ersatt nätverket av hjärnceller inne i mitt huvud.
Kviltningen på min kind och hals är ett av mina favoritcitat, och av astronomen Carl Sagan: ”Universum finns inom oss. Vi är gjorda av stjärnstoft. Vi är ett sätt för universum att känna sig självt.” Vad det här betyder är att alla grundämnen som våra kroppar består av har kommit från stjärnor som har funnits och dött. Stjärnorna är fabriker som tillverkar tyngre och tyngre grundämnen, och när en stjärna dör kastar den ut alla dessa ämnen i rymden, där de kan omorganiseras till nya stjärnor, planeter och levande varelser som du och jag.
Kviltningen i bakgrunden är en mandala. En mandala är en symbolisk representation av kosmos och av kopplingen mellan jaget och universum. Den används ofta för meditation, som hjälp för att fokusera och som andlig vägledning. Jag kände att det var det perfekta sättet att knyta ihop denna kvilt: mandala – hjärnan – jaget – universum.
Samtliga processbilder finns här.
