Julkul med papperstyg

Ett av många material som jag gillar att arbeta med är vad jag kallar "papperstyg". Det är inte papper och inte tyg, utan en kombination av bådadera. Grundtekniken är rätt så enkel: du blöter ner en bit bomullstyg med utspätt PVA-lim och limmar sedan fast papper på det. Tunnare papper fungerar bäst och jag gillar att kombinera papper jag har köpt eller hittat med papper jag har dekorerat själv.
Innan du börjar limma är det bäst att förbereda alla papper, för det är en ganska kladdig teknik och det är svårt att riva papper med klibbiga fingrar. Det svåraste med tekniken är att vänta tills allt har torkat...

När papperstyget är torrt och klart att användas är det ganska styvt: lite som kartong, lite som konstläder eller plast och lite som björknäver. Det är starkare än papper och du kan sy i det både för hand och med symaskinen.

När jag började med att tillverka papperstyg använde jag det främst till korttillverkning, men med tiden har jag hittat på alla möjliga andra tillämpningar. Den här gången utmanade jag mig själv att använda det till juldekorationer. Det blev allt från julgransprydnader till en lykta och små festliga vimplar.

Hoppa över till den engelska versionen så får du se mera bilder.

Allt det här kan naturligtvis också göras i papper eller kartong, men jag tycker att det är roligare att göra det med ett unikt material som jag har tillverkat själv. Hoppas att du blev inspirerad!
Tack för besöket!

Underbara ljus - ansiktet och kviltningen

I går skrev jag om hur jag skapade bakgrunden till kvilten Ex Tenebris Lux. I dag ska jag skriva om hur jag målade ansiktet och kviltade arbetet. Alla bilder finns på den engelska versionen av bloggen.

Jag började med att teckna ansiktet och alla detaljer i liten skala och jobbade med det tills jag var nöjd med resultatet. Sedan förstorade jag upp skissen i full skala och tog mig en allvarlig funderare över hur jag skulle bete mig med ansiktet i själva kvilten.

Jag beslöt mig för att vara modig och handmåla ansiktet i en ganska naturalistisk stil. För att få en bild av en lämplig färgsättning och hur de olika färgfälten skulle placeras så kopierade jag över den mindre skissen i en skissbok och målade den med akvarellfärg som en övning – att gå direkt till att måla på tyg skulle troligen ha slutat i slöseri med tid och färg. Jag visste att det är helt annorlunda att måla på tyg jämfört med papper eller målarduk, men det visade sig ändå vara mycket svårare än jag hade föreställt mig. Tyg suger ivrigt i sig färg, vilket betyder att man inte riktigt kan skuffa runt färgen för att skapa mjuka övergångar och risken är stor att resultatet blir ojämnt i och med att färgen torkar med en skarp kant på ett ställe medan du jobbar på ett annat ställe. Du behöver vara snabb om du vill måla större ytor.

En av de största utmaningarna var ansiktsfärgen. Jag visste att färgen skulle ljusna när den torkade och att silkesorganzan som skulle bli det översta lagret också skulle ljusa upp färgen, så jag var tvungen att ta detta med i beräkningen när jag blandade hudfärgen. (Ingen chans att hitta en färdigblandad lämplig hudfärg!) Ändå visade det sig när färgen var torr att resultatet var för mörkt. Jag hade inte tänkt på att det första färglagret måste vara extra ljust eftersom det utgjorde de ljusaste partierna i ansiktet och att jag skulle sätta till mörkare färglager när jag byggde upp skuggorna. I det här skedet fick jag för första gången en känsla av lätt panik. Jag hade lagt ner så mycket tid på att måla. Skulle jag bli tvungen att göra om allt?

Jag sov på saken och då skedde det som jag älskar som kreativ person: lösningen kom. Ljuset gick upp. Heureka-stunden inträffade. Jag blir rentav hög när jag kommer på lösningen till ett kreativt problem. Inte behövde jag ju måla om allt: bara själva ansiktet! Det är ju tyg. Det är applikation. Allt ska ju täckas över och slätas ut med organza. Allt kan fixas. Så jag målade om själva ansiktet, klippte ut håret och jackan från den gamla versionen och applicerade dem på det nya ansiktet med hjälp av limflor (vliesofix). Tala om ansiktslyftning!

Sedan använde jag limflor till att limma fast hela figuren på bakgrunden tillsammans med fallande ume-blommor (japanskt plommon), och målade på mera färg i ansiktet för högdagrar och gyllene solljus på huden.

Nu när allt var på plats var det dags att måla silkesorganzan. Jag spände upp den i en träram och placerade ramen över ansiktet och bakgrunden, med plast som skydd mot droppar och spill. Orsaken till det här arrangemanget var att jag nu kunde se det målade tyget under organzan och visste precis var jag skulle måla. När organzan var torr monotryckte jag ännu en lätt textur på tyget för att skapa mera intresse.

Jag var nu redo att börja kvilta. Jag var ganska nervös över ansiktet så efter att jag hade sytt konturerna runt profilen och örat fortsatte jag med hårprydnaden, håret och de fallande blommorna. Och sedan kom följande stund av lätt panik. Hur i fridens namn skulle jag kvilta ansiktet? Jag gjorde lite efterforskningar om hur andra kviltkonstnärer har gjort med ansikten och kom fram till att jag inte skulle försöka mig på någon form av realism här. Inga topografiska linjer eller skuggningar med tråd. I stället skulle jag satsa på symbolism. Jag började med ett enkelt mönster på halsen för att känna mig fram och när jag var säker på att jag var inne på rätt spår tog jag mig an det som kändes mest skrämmande i hela processen: att kvilta ansiktet. Jag valde ett lövmönster och lät det följa ansiktets konturer. Vilken lättnad när de sista stygnen var på plats!

Efter detta var resten, om inte lätt som en plätt, så åtminstone inte lika nervpåfrestande. Till bakgrunden valde jag tre teman för kviltningen: maru shippo-mönstret, ume-blommor och solstrålar. För mig är kviltningen lika viktig som huvudmotivet i en konstkvilt och den bör alltid bidra med ett eget lager i kviltens berättelse.

Som pricken på i tycker jag om att avsluta med handsömnad eftersom det tillför ännu en dimension till kvilten och skapar liv och djup.

Jag hoppas att du tyckte att det var intressant att läsa om min process även om det har inlägget blev rätt så långt. Tillverkningen av kvilten var också en lång process. Jag satte ner själ och hjärta i arbetet och därför känns det underbart att jag på detta sätt fick erkännande och belönades för min möda.

Tack för ditt intresse! Se alla bilder på den engelska versionen av bloggen.

Underbara ljus - Tillverkning av bakgrunden

För två veckor sedan lovade jag att jag skulle återkomma med flera processbilder av hur jag tillverkade min prisbelönta kvilt Ex Tenebris Lux. Jag insåg att det är en ganska lång process att beskriva, så jag har delat upp den i två delar. Det här är den första delen och den handlar om hur jag tillverkade bakgrundstyget.

Jag nämnde tidigare att min inspiration för kvilten kom från en sida i en av mina konstdagböcker. Om du minns bilden, minns du kanske också att den hade en asiatisk stämning. Om du har följt mig regelbundet har du säkert märkt att jag har varit inspirerad av japansk design de senaste två, tre åren.

Det är två områden av japansk design som särskilt inspirerar mig: shibori-färgning och sashiko-broderi. I den här kvilten vände jag mig till sashiko för inspiration när jag behövde något som skulle skapa en intressant bakgrund. Jag hittade ett sashikomönster som kallas maru shippo och som innehåller cirklar. Mönstret associerar därför till solen, i och med att cirkeln är en japansk symbol för solen. Jag kände att detta var perfekt för min kvilt och började med att tillverka en maru shippo-stämpel och -schablon för bakgrunden. Hoppa över till den engelska versionen av bloggen för bilder!

Orsaken till att jag tillverkade både en stämpel och en schablon var att jag ville föra en dialog mellan ljus och mörker och mellan positiva och negativa tryck. Med andra ord: min palett av valmöjligheter när jag skulle skapa textur i bakgrunden var att trycka med en färg som var ljusare eller mörkare än bastyget och med ett redskap som gjorde ett positivt avtryck (stämpeln: motivet har en avvikande färg) eller ett negativt (schablonen: bakgrunden har en avvikande färg). Jag använde textilfärg av både tjock och tunn konsistens. Tjock färg för tryck och tunn färg för att spreja med. Den färdiga bakgrunden såg ut så här:

Innan jag tryckte på bakgrundstyget grundmålade jag det dock först vått i vått med silkesfärg och jag använde en träram för att spänna upp tyget i det skedet. Flera detaljbilder finns på den engelska sidan. Min tanke med bakgrunden är att den har fyra huvudsakliga områden: skugga, ljus och två områden där mörkret övergår i ljus och ljuset besegrar mörkret.

Så det var lite information om bakgrundslagret. Nästa gång ska jag berätta mera om hur jag målade ansiktet och om kviltningen.

Tack för att du är intresserad! Vi ses snart igen!

Underbara ljus

Jag är så otroligt glad över att få berätta att min senaste konstkvilt , Ex tenebris lux (”från mörker kommer ljus”), vann första pris i den moderna serien i Finn Quilts (Finlands nationella kviltförening) nationella kvilttävling i höst. Temat var ”Ihana valo” (”underbara ljus”) – ett ämne som är ständigt aktuellt när man bor så här långt norrut. Antingen har vi ljus i överflöd under sommaren eller knappt något alls under vintern. När ljuset återvänder tidigt om våren återvänder livet på många sätt. Det är inte bara naturen som vaknar utan också själen. Sinnets dammiga vintergardiner dras undan och ljuset flödar in. Hoppet vaknar. Energinivån stiger. Ögonen öppnas till en ny värld i färg.

Det här är första gången jag har deltagit i en tävling med en domarjury, och fastän jag deltog med det seriösa målet att göra mitt bästa för att vinna ett pris, vågade jag inte hoppas att det faktiskt skulle gå så bra. Jag kände mig överväldigad, överlycklig och tacksam när jag fick nyheten om domarnas val. Jag lade ner mycket arbete (blod, svett och tårar – inte bara bildligt, utan också bokstavligen) på den här kvilten.

En liten pennteckning som jag gjorde för snart två år sedan, när vintern gick mot sitt slut (likaså en mental vinter), var inspirationen. En bra orsak att föra konstdagbok! Jag utvecklade den svartvita originalskissen ganska mycket genom att ändra vinkeln på huvudet och dra ut halsen för att betona sättet på vilket kvinnan sträcker sig mot ljuset som en blomma som sträcker sig mot solen. Jag gjorde henne också blond för att kontrastera mörker och ljus över hela kvilten.

Gå in på den engelska versionen av bloggen här, så får du se flera bilder av kvilten och skissen som inspirerade mig. Jag kommer att beskriva arbetsprocessen närmare i nästa blogginlägg. Jag tillverkade själv alla tyger genom att färga, måla och trycka bomullstyg och silkesorganza, så det blir för mycket information för ett inlägg. Det här är mängden broderitråd som jag använde till kvilten:

Jag har alltså en omfattande samling broderitråd som jag har byggt upp under årens lopp. Det är så roligt att kunna hälla ut allt på golvet och välja ut den regnbåge av trådar som behövs för ett aktuellt projekt. Jag sätter mycket tid på att välja ut vilka färger som är exakt rätt, eller åtminstone så nära som möjligt. Den här besattheten av färger och omåttliga mängder hobbymaterial i regnbågens alla färger har kallats ”rainbowitis” – regnbågssjuka. (Jag lärde mig ordet av den australiska konstnären och läraren Jane Davenport.)

Tack för besöket och kom snart på nytt, om du vill veta hur jag bar mig åt med kvilten!

Underbara shibori

En av de saker som är trevliga med att ha en blogg är att man kan gå tillbaka i tiden och se vad man gjorde för flera år sedan, och se vilka framsteg man har gjort! Före 2011 hade jag aldrig ens hört talas om shibori: "knytbatik" hade jag testat några gånger och tyckt var kul. Sedan - pang! - upptäckte jag shibori genom Qulting Arts Magazine och blev förälskad. Men tyvärr var kärleken inte genast besvarad och mina första experiment med sydd shibori blev nesliga misslyckanden. Inte på grund av mina stygn, utan på grund av färgmedlet. Fast det var nånting som jag inte förstod förrän två år senare, 2013, då jag äntligen lyckades knäcka koden för hur jag skulle göra med Emo Tuotantos kallvattenreaktivfärg för att få den att fungera på det sätt som jag ville. Det enda jag behövde göra var att hålla färgen lite varmare än tidigare och plötsligt fungerade allt som det skulle. I fjol färgade jag några riktigt lyckade tygprover med sydd shibori, men det blev aldrig av att jag bloggade om dem. Under de senaste veckorna har jag gjort nya djupdykningar in i shiborifärgningens spännande värld och har testat reservage med klämmor och figurer av akryl (plexiglas), skyddsplast, och olika former av virande och vikande. Hoppa över till den engelska versionen av bloggen så får du se mera bilder!

Tack för besöket!

Sydda anteckningshäften

Jag blev nyligen intervjuad om mitt konst- och hantverksintresse för vår lokaltidning, Österbottens Tidning (länk), och reportern bad mig samtidgt om tips på något lämpligt pyssel för tidningens läsare. Eftersom jag tycker om att göra mina egna häften och konstböcker, föreslog jag ett busenkelt litet bokbindningsprojekt: ett sytt anteckningshäfte.

När man själv tillverkar sina häften och böcker kan man fritt välja vilket papper man vill använda. Fiffigt, inte sant? Här är beskrivningen:

Du behöver
• papper till inlagan
• material till pärmen
• en pryl, vass stoppnål eller ett ritstift att göra hål med
• stark tråd (t.ex. vaxad lintråd, knapphålstråd, pärltråd, tandtråd)
• en (gärna trubbig) stoppnål att sy med

Inlagan
Du kan själv välja vilket papper du vill ha till inlagan: t.ex. kopieringspapper, rutigt konceptpapper, ritpapper, akvarellpapper. Ju tunnare pappret är, desto flera sidor ryms med. Pröva dig fram till vad som är lämpligt. När de vikta arken radas inuti varandra sker det en förskjutning längs ytterkanten. Om du vill kan du skära kanten jämn efter att arken har sytts ihop, eller så kan du låta kanten vara som den är och göra pärmen så bred att den skyddar alla ark.

Pärmen
Pärmen kan också bestå av olika material: t.ex. kartong, tyg, filt, läder, egentillverkat papperstyg (se fliken "Undervisning"). En kartongpärm kan vid behov förstärkas genom att du gör den överlång och viker in två flikar längs ytterkanten, eller genom att du limmar på kontaktplast. En tygpärm kan förstärkas genom flera tyglager, ett mellanlägg (limtyg) och foder. Vändsy pärmen eller sicksacka ihop tyglagren.  Du kan också klä över pärmen med ett vackert papper, eller rita, måla eller stämpla på pärmen.

Gör så här:

1. Vik arken på mitten och gör vecken skarpa.
2. Rada arken inuti varandra tills du har tillräckligt för ditt häfte. Detta är ditt arkblock.
3. Mät arkblocket och gör pärmen några millimeter bredare än arkblocket på alla sidor. Vik pärmen på mitten.
4. Gör tre eller fem hål i arkblocket enligt illustrationen nedan. Mät med linjal eller använd ögonmått. Ta hjälp av gem eller pappersklämmor om du har svårt att hålla ihop arkblocket medan du gör hålen. Se till att hålen hamnar mitt på vecket.
5. Placera arkblocket i pärmen och gör hål i pärmen genom de tidigare hålen.
6. Ta en tråd som är två gånger höjden på boken plus lite extra att knyta med.
7. Sy boken enligt illustrationen nedan. När du spänner tråden ska du alltid dra i veckets riktning.
8. Kontrollera att trådändorna är på varsin sida av den långa tråden när du kommer tillbaka genom mitthålet.
9. Knyt ihop trådändorna med en stadig knut. Du kan gärna förstärka knuten med lite lim.

Om tråden nöts av kan du enkelt byta ut den genom att sy om boken. På samma sätt kan du lätt byta ut inlagan eller pärmen enligt behov.

Jag har dekorerat den här pärmen med en egengjord stämpel av dekorgummi.

Den här pärmen består av egentillverkat papperstyg.

Lycka till med ditt häfte!